fredag 7 maj 2010

Söt som socker........

Söt som socker men skenet bedrar. Ingen skulle tro att den här lilla fröken skulle göra något dumt. Ett får i ulvakläder skulle man kunna säga, har man JRT så får man inte långsamt.


Igår var vi på en skogs tur vilket tillhör vanligheten för mig och vovvarna. Funderar starkt på att sluta med det:) Det här är den värsta tiden på året att gå i skog och mark då det mesta tinar fram av goda dofter för hundarna. De har en sabla förmåga att dra iväg på det mesta. Inget som syns men det kan vara någon som gått där nyligen eller för flera timmar sedan, har ingen betydelse för de mina. Kunde de flyga så skulle de vara borta vid det här laget.
På väg hem så drar de iväg som avlöning en bit bort. Viker av stigen och så dyker bägge fram till något som inte finns i mina ögon. Buster stannar till men lilla söta tar tag i något och ruskar till, ser ut som en grästuva. Släpper ganska snabbt grästuvan och springer en bit ifrån ruskar och har sig och blod kommer från mun. Tar mig en ordenlig titt på tuvan som visar sig inte vara en grästuva utan en Igelkott. Kotten ligger och fräser och morrar utan skador. Från Emma får jag rycka några taggar från munnen vilket inte var uppskattat. Jag hoppas att hon har lärt sig att igelkottar ger man sjutton i och allt annat vilt. Tog henne under armen och satte ner nosen till igelkotten men hon ville inte leka mer med den, konstigt.

Stöter vi inte på huggormar eller lodjur som Buster jagar iväg eller något annat smått gott så är det väl bara varg och björn kvar. Hundarna tycks ha fler liv än katten.
Man kan ju undra hur det är med inkallning på hundarna. De kommer som en skott på hit så länge de inte råka få vädring på något. Jag kan lova er att när de får det och den är ju osynlig för min näsa så det går inte att ligga steget före. En vilt snort i nosen och det går på en nanosekund och de är borta. Det går inte att föreställa sig hur snabbt det går.

Tidigt i morgon bitti bär det av till Gävle för agility tävlingar under lördag och söndag. Får hoppas att Emma är lika taggad på den uppgiften som hon var på kotten.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar