Izzie

En fröken som blivit varm i kläderna.

Första skogspromenaden

Man kan ju lugnt säga att man glömt hur det är att ha valp. Nu måste jag säga att hittills så har allt gått jättebra. En lugn och fin tjej, finns inte likhet till terrier. Det kommer att bli mycket bilder framöver på vår lilla prinsessa.

Herre gud vad det är jobbigt med småglin i familjen, ingen rast och ingen ro.

Snacka skit surgubbe jag är ju så snäll och söt.

Första skogspromenaden.

Förbaskade halsband, ska det vara nödvändigt?

Jävla snålisar ligga där och smaska i sig utan att bjuda.

Surkärring kan man inte få smaka lite.

Jisus vad trött jag blev.

Byter plats till soffan och husse, bortskämd redan.

Surprise

Det här skrev jag för ett tag sedan………………………

Haft bra flyt på att känna på mig den sista tiden, är nog synsk kanske. När det gäller valpköp så kände jag på mig långt innan Hedda var parad att det inte skulle bli en valp till mig. När det gäller bilen kände jag på mig att ingen skulle lägga ett bud över mig och SE. Väntar på nästa känsla vad det nu kan vara.

Så här var min tredje känning och nu tror jag verkligen på magkänslan och att bejaka den mer än tidigare.

Innan Hedda hade valpat så var jag av en tillfällighet inne på Finska Kromfohrklubben och surfa runt. Inget jag brukar göra direkt men däremot brukar jag vara inne på en blogg som heter Krummefurche en kennel som Hedda kommer ifrån (uppfödare Tina Koponen).

Den var inte uppgraderad på väldigt länge men på Finska Kromklubben hade hon lagt in att hon skulle ha en valpkull, veckan innan Hedda.

Jess tänkte jag, skriver några rader till henne om läget och en massa frågor om rasen.

Frågade om jag blev utan från Hedda om det var möjligt att jag kunde få köpa valp av henne. Vi skulle vänta och se vad Hedda fick och vad hennes Carro skulle få. På söndag den 29/8 fick hennes Carro 8 valpar 4:a av varje och Hedda fick på måndag den 3o/8.

En helt annan känsla infann sig efter kontakten med Tina och jag har känt på mig att det nog skulle gå vägen den här gången, och se det gjorde det.

Lite andra vägar tog det sig trots allt men man vet aldrig, det finns säkert någon mening med det. Av fyra tikar så skulle två bli kvar i Finland och det var de två som var helt rastypiska.

En Kromfohrländers grundfärg skall vara vit med ljust rödbruna, rödbruna till mycket mörkt rödbruna markeringar. Dessa förekommer som olika stora fläckar eller som sadel. Svarta hårtoppar får förekomma hos hundar med brun underull.
På huvudet: Ljusbruna, rödbruna till mycket mörkbruna markeringar skall finnas på kinderna, över ögonen och på öronen så symmetriskt placerade som möjligt och åtskilda av en vit bläs som når upp i pannan eller ända till nacken (symmetrisk mask med bläs).

Av de två som var kvar så hade en inte den bästa färgen att föredra. Den andra fröken alldeles mörk i ansikte och mycket tecknad på kroppen men en fantastisk fin brunfärg.

Jaha hur gör jag? Hur intresserad är jag av utställning på en skala 1 till 10? En tvåa kanske. Däremot så ville jag ha en framåt hund till agility och familjehund, vilket jag berättat för Tina och att det var PRIO ETT.

Efter att ha sett bilder på lilla fröken Choklad blev jag helt förälskad i henne och skit samma i vita bläsen, hunden kan ju inte vara sämre än de andra sju bara för att den inte är rätt tecknad. Jag hade kanske önskat att hon skulle bli mer strävhårig än vad hon troligtvis blir. Sagt och gjort så bestämde jag mig för några veckor sedan efter att Tiina erbjöd mig en av de två som var kvar och det blev lilla fröken ”Krumme Furche Dacapo” Izzie då jag fastnat för henne oavsett. Dacapo är en finsk choklad.

Det var meningen att jag skulle hämta Izzie hos Anki. F men det kom ett litet bakslag av den sorten att Kenneln drabbades av Kennelhosta så det var inte att tänka på att dra några valpar till Anki. Jag hämtade då Izzie från färjeläget direkt. Nu så är det bara att vänta på hosta på Buster och Emma, men värre saker här i världen finns det.

Till Anki. H! Hoppas att du blir mycket glatt överraskad och att vi kommer få en riktigt rolig tid tillsammans framöver Kram på dig. .

Fortsättning följer…………………………

Malla, Tiina och Gustav med nykomlingen från Finland.

Systrarna Duracella och Dacapo.

Jag vill att du ska stanna här tycker Maja.

Snällare hund får man lov att säga om denna lilla tjej som sov och var alldeles tyst från Stockholm till Sundsvall i sin bur.

Första måltiden med sin nya flock.

Fy vilken lebbig sak tycker Buster.

Trött och slut liten valp.
Krumme Furche Dacapo "Izzie"

Dacapochoklad söt och god som Izzie, present från Tiina.

Efter mörker kommer ljus

Känns som det är dags att vända blad och se framåt efter allt som hänt de senaste tiden. Att min mamma gick bort och dagarna efter hamnar min pappa på sjukhuset efter att han tappade känseln i sina ben. Pappa har skelettcancer och när han försökte lyfta upp min mamma när hon dog akut så kraschade hans femte ryggkota. Då hans skelett är väldigt skört, som glas, så höll inte den kotan. Han kommer förhoppningsvis att komma något så när på fötter med hjälp av rullator. Att promenera och cykla som tidigare är inte att tänka på längre. Min stora önskan är att han får komma hem och bo så länge det nu går. En gubbe som har varit extremt aktiv med det mesta i 85 år på onsdag, fram till för två veckor sedan.

Varit på många långa höstpromenader den sista tiden och det naturen har att erbjuda är verkligen balsam för själen. Och att inte förglömma mina fyrbenta kompisar som drar ut mig på alla mina promenader.

Till er icke hundägare och hundägare som besöker mitt hem och stör sig
på mina hundar..1 Dom bor här, det gör inte du! 2 Kom inte in om du är
rädd för hår & blöta pussar. 3 Jag älskar mina hundar mer än jag
älskar de flesta människor! 4 För dig är hunden ett djur men för mig
dessutom en del av familjen... Dem är håriga, pratar på hund...vis, är i
vägen OCH jag bara ÄLSKAR det ♥

Lilla Divan Emma som inte gör många knop att komma vare sig det gäller mat eller att gå ut på morgonkulan.

Sorge helg.

Helgen som gått har inte varit av det roligare slaget. Jag har i fantasin många gånger funderat och undrat hur kommer det att bli den dagen. Nu vet jag och det blev inte som jag hade trott.

I fredags skulle jag bjuda sönerna på middag då jag har varit borta i så många helger på agility tävlingar och inte träffat dem. Dagen led mot sitt slut och min pappa ringer och säger att mamma ramlat. Jobbar nära mina föräldrar så jag var där på fem minuter. När jag kommer ser jag att en ambulans måste komma omedelbart. Jag är instruktör i Hjärt och Lungräddning och nu skulle jag sättas på prov på riktigt.

Tyvärr var det redan för sent.
Mamma skulle fylla 81 år den 19 oktober, jag har haft förmånen att ha henne väldigt länge i min närvaro.

Mamma för 35 år sedan

Carpe Diem