Då är första arbetsveckan avklarad efter ledigheten. Måndag var en tung och tröttsam dag. Snacka om att man slappar till sig snabbt på några veckor. Men efter en dag så var det som vanligt och det känns så roligt att komma tillbaka. Det känns fantastiskt i kropp och själ när man öppnar dörren och kommer in och barnen ropar "Ambran är här" och man får en massa kramar.
Lilla Skrutt har skött sig så bra i veckan och vi har pusslat och grejat för att få ihop dagarna. Får tacka min Tomas för hans fina insats i veckan och framöver. Det var mening att Skruttan skulle vara hos mamma och pappa i början här. Men som de flesta vet så lämnad mamma den här världen och pappa hamnade på Hospice. Det blir inte alltid som man tänkt men allt går utom småbarn de kryper som svärmor sa.
Peeka.
Pekka hade tagit bilen från Torneå till Sundsvall.
Det började skymma på fram mot kvällen
och så small det plötsligt till i fronten.
Han hade kört på ett jätte stort djur.
En medtrafikant upplyste honom att han måste ringa 112 och anmäla olyckan.
Varpå följande samtal utspelas.
Larmcentralen:
Nåå, sena, det är Pekka. Jaag haar sört på en suur,
Va? Kan du vara vänlig och upprepa det:
Nå Det är Pekka, jag har sört på en suur
Ursäkta, jag förstår inte. Vad har du kört på?
EN SUUR!
Näe, jag förstår inte, försöker du säga ett djur?
Satans Perkäle, jaag haar söört påå en koo med kuuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar