
Nu kan det väl inte hända så mycket mer får jag hoppas, kvoten borde vara fylld nu.


För sju veckor sedan gick min mamma bort hastigt som många vet. Min pappa som hamnade på sjukhus en vecka senare blev kvar där i tre veckor. Flyttade sedan in på Hospice och där blev han i tre veckor till igår. Han ville inget annat än lämna detta jordeliv efter att ha mistat sin kära samt att han inte kunde gå mer. Sju veckor innan var han en pigg och atletisk gubbe trots sin cancer som inte hade hunnit satt sina spår ännu.
I söndags tyckte han att det var dags att segla vidare och igår kväll somnade han in för för att bli mött av mamma på andra sidan.
Idag känns det som att allt som har hänt tidigare kommer åter igen i dubbel börda. Helt plötsligt finns mamma med i sorgen den här gången, känns ju bra på sitt sätt att även hon får sitt utrymme.
Det som kan muntra upp lite i allt som hänt de senaste sju veckorna är vår lilla Izzie. Hon får symbolisera mamma och pappa då hon är född den 29:e, mamma var född år 1929. Får hon mammas karisma då blir det en sju jäkla hund. Hon var med mig igår under dagen på Hospice och någon snällare hund får man nog leta efter.
*****************************************
På andra sidan stranden vid fridens ljusa hamn Står mamma stilla väntande att pappa ta i famn. Tyst likt dagg som faller, de sakta börjar gå. Nu är ni åter samman, nu är ni åter två.
*****************************************
Lilla Skrutt har skött sig så bra i veckan och vi har pusslat och grejat för att få ihop dagarna. Får tacka min Tomas för hans fina insats i veckan och framöver. Det var mening att Skruttan skulle vara hos mamma och pappa i början här. Men som de flesta vet så lämnad mamma den här världen och pappa hamnade på Hospice. Det blir inte alltid som man tänkt men allt går utom småbarn de kryper som svärmor sa.
Peeka.
Pekka hade tagit bilen från Torneå till Sundsvall.
Det började skymma på fram mot kvällen
och så small det plötsligt till i fronten.
Han hade kört på ett jätte stort djur.
En medtrafikant upplyste honom att han måste ringa 112 och anmäla olyckan.
Varpå följande samtal utspelas.
Larmcentralen:
Nåå, sena, det är Pekka. Jaag haar sört på en suur,
Va? Kan du vara vänlig och upprepa det:
Nå Det är Pekka, jag har sört på en suur
Ursäkta, jag förstår inte. Vad har du kört på?
EN SUUR!
Näe, jag förstår inte, försöker du säga ett djur?
Satans Perkäle, jaag haar söört påå en koo med kuuk.