Redan slut............

Helgen över redan det är inte klokt vad det går fort. Börjar nästa gruva mig över vad semestern kommer att gå fort som inte har börjat ännu. Tre veckor kvar till skolavslutning och detta läsår har gått lika fort som de övriga. Lika tråkigt varje läsår slut att skiljas från Förskoleklass barnen som ska bli blivande ettor i augusti. Som tur är att de går på samma skola så vi får träffas när helst vi vill.

När man flyttar till stugan så måste man försöka hitta andra promenad vägar. Nu tycker jag inte att jag hittat så många och lika bra som hemma. En skogsväg har vi hittat som leder till två promenad vägar. Till ett ställe har jag hittat en liten raststuga som har fått namnet Knappåsen. Inte lika vacker och vackert som vårt favvoställe hemma "LÅNGMYRBERGET" men det får duga.
Rätt avkopplande att ta sig en tur dit och sätta sig och njuta av tystnaden en stund innan man beger sig hem igen med glada och trötta hundar.

Idag har det regnat och varit ett attans tråkväder. Åkte hem tidigt från stugan och gick på utställningen i Nordichallen och titta på många fina hundar. Resten av dagen har varit en slapp dag både för mig och hundarna.

Här går det undan som vanligt när man har Terrier.

Svårt att tro men lilla fröken är nog värst vad det gäller att gasa för fullt.

Framme puh..... undra om det finns något ätbart här som någon glömt.

Här var det något glömt! synd att den var tom.

Vi har ju alltid en förmåga att stöta på något på våra turer. Den här gången var det inte av den giftiga sak som tur var. Jag höll precis på att sätta ner foten och fick syn på den och fick kasta mig fram för att inte mosa den. Man hinner bli rädd innan man ser vilken sort det är.

Måste berätta om när jag träffade en före detta förälder vars barn jag haft och som bor i samma område som oss och som också är hundägare. Vi stod och pratade tre stycken hundägare om vilka faror som finns i skogen för våra hundar. Allt från huggormar och lodjur som vi stött på. Då berättade han om när han hade varit i sin stuga och tagit med sig sin son som ville åka på en skogsväg med sin cross. När de åkt en bit och de stannade till så hörde han ett väldans brakande och mullrande. De tittar åt det håll ljudet kom ifrån och såg då en björn. Han har aldrig blivit så jädrans rädd i hela sitt liv som då. De avvek från platsen lika snabbt som de kommit.

Stötte på honom nästa dag igen på kvällspromenaden och vi stannade och pratade en stund. Efter lite surrande hit och dit så kom vi fram till att vi hade stuga på samma ställe och inte långt ifrån varandra. Då utbrister han "Men det var ju där jag såg BJÖRNEN" OH jisus det är ju där jag alltid går med hundarna. Som alla vet så har ju mina hundar en otroligt begåvning att stöta på det mest otänkbara så nu är det bara att hålla tummarna. Igår när jag gick iväg så säger gubben "Passa dig för björnen"

Den tänker vi inte träffa.