Inte har man gått i något första maj tåg idag, inte för att jag brukar göra det:) Valborgsfirandet blev av det lugnare slaget då både väder och vänner hade sett bättre dagar. Nu har man kommit i den ålder att det inte gör så mycket om det inte blir något hallegalle. Fast med handen på hjärtat så är det rätt kul att umgås med härliga och roliga vänner. Det kommer nya dagar och bättre väder och nya festligheter.
Idag har vi varit och tränat agility i ridhuset för sista gånger den här terminen. Det gick så där får jag lov att säga då både bana och hund inte var på min sida idag. Nu är det ju aldrig hundens fel utan föraren om det går snett. Idag var det en jävla pipleksak som gjorde att hunden ballade ur och det var inte vår leksak. Emma blir helt jävla JRT tokig av pipleksaker och det var klart att det var någon som hade en värsta pipgrej som belöning. Den hunden som skulle belönas den sket helt i sin pip men Emma hade kunnat hade gett miljoner för att få leka med den. När det var hennes tur att träna så var hunden borta och ute och letade efter sitt lilla rovdjur som försvunnit ur huset. Banan den var ett värsta slinger av hit och dit och inför sista omgång så gjorde både Emma och jag rätt till slut. Till veckan ska jag till Härnösand på träningstävling och på Lördag/Söndag nästa helg då ni ska vi kavla upp ärmarna och försöka erövra en eller helst två pinnar:):):)
Det var en liten nykomling med på träningen idag en liten Border Terrier på tolv veckor och så gudomligt söööööt man kan vara. Oj oj vad sugen på valp man blev och om det hade velat sig bättre så hade den drömmen inte varit så långt borta. Nu blev det inte så, men den den som vänta på något gott väntar aldrig för länge. Allt har en mening här livet som den vise brukar säga.
Om man nu inte får träna eller tävla i agilty vilket jag tycker är förbaskat skönt med tanke på min taskiga rygg. Ja då får man skaffa sig andra intressen som att se på tv tex. ska försöka mig på tv spel så småningom:)
Om man nu ska klaga på ålder och om att allt rasar då kanske man ska sluta att frossa i sådana här godsaker. Man vad vore livet värt om man inte mellan varven skulle unna sig av livets goda. När jag stod i Lindex provhytt häromdagen så lovad jag mig själv att aldrig mer äta godsaker. Det räckte så långt som att gå ut ur affären och direkt till bageriet. Är det sånt som kallas karaktär. Är det någon som känner igen sig:):):):) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar