För sju veckor sedan gick min mamma bort hastigt som många vet. Min pappa som hamnade på sjukhus en vecka senare blev kvar där i tre veckor. Flyttade sedan in på Hospice och där blev han i tre veckor till igår. Han ville inget annat än lämna detta jordeliv efter att ha mistat sin kära samt att han inte kunde gå mer. Sju veckor innan var han en pigg och atletisk gubbe trots sin cancer som inte hade hunnit satt sina spår ännu.
I söndags tyckte han att det var dags att segla vidare och igår kväll somnade han in för för att bli mött av mamma på andra sidan.
Idag känns det som att allt som har hänt tidigare kommer åter igen i dubbel börda. Helt plötsligt finns mamma med i sorgen den här gången, känns ju bra på sitt sätt att även hon får sitt utrymme.
Det som kan muntra upp lite i allt som hänt de senaste sju veckorna är vår lilla Izzie. Hon får symbolisera mamma och pappa då hon är född den 29:e, mamma var född år 1929. Får hon mammas karisma då blir det en sju jäkla hund. Hon var med mig igår under dagen på Hospice och någon snällare hund får man nog leta efter.
*****************************************
På andra sidan stranden vid fridens ljusa hamn Står mamma stilla väntande att pappa ta i famn. Tyst likt dagg som faller, de sakta börjar gå. Nu är ni åter samman, nu är ni åter två.
*****************************************
Ja du Buster, någon mer korv blir inte från bästa korvgubben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar